Den här veckan har det varit mycket övande, ljud- och ljussättning och Redovisningen.
I början av veckan kände jag mig lite nervös för vi hade inte börjat öva på hur vi skulle agera på scenen, men efter att vi setts på måndagen kändes det bättre igen. Då hade vi bestämt på ett ungefär hur allt skulle vara. Lite mer koreografi sattes in i dansen på tisdagen, men det kunde inte bli för mycket för då kände vi att det hade blivit alldeles för mycket att lära in på så kort tid. Om vi bara hade börjat öva på dansen lite tidigare…
Förutom att jag började bli väldigt nervös såg jag verkligen fram emot torsdagens redovisningsdag. Det skulle bli så roligt att se allas resultat av processerna. Och det var det verkligen också! Alla var så duktiga! Efter att vi hade sett den första teaterpjäsen var det vår tur. Jag tänkte ”åh nej! vårt är inte alls lika bra som deras”, men det visade sig sen att det verkligen berörde. Det hade jag aldrig trott! Anna (läraren) kom in till oss bakom scenen efter vårt framträdande med tårar i ögonen och sa att det var jättebra. Det var väldigt roligt! Inte att hon grät men att det hade berört så. Hon hade lika gärna kunnat gå iväg direkt efteråt utan att komma till oss och visa och säga vad hon tyckte. Jag är väldigt tacksam för att hon kom! Det har fått mig att tänka på mig själv när jag blir berörd. Jag borde kanske inte dölja mina känslor, det är mycket roligare för dem som har gjort något om de får reda på att de faktiskt lyckats beröra sin publik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar